lördag 31 juli 2010

Santa Barbara - Los Angeles

Planen för dagen var att vi skulle åka Highway 1 från Santa Barbara till Los Angeles, men för att stilla mitt sug efter att åka berg-och-dalbana åkte vi istället österut mot Santa Clarita och nöjesfältet Six Flags Magic Mountain. På vägen passerade vi vingårdar, apelsinodlingar och enorma trädplantager. På väg in mot parkeringen förvandlades snabbt två körfält till ett tiotal för att kunna ta betalt av så många parkerande bilförare som möjligt. Det var första tecknet på hur stort området skulle visa sig vara. Efter att ha köat onödigt länge kom vi in och vi skulle bestämma oss för första åket för dagen. Vi valde en vit bana som låg nära entrén och som Micke tyckte verkade se ut som bra uppvärmning. Det var den också, den innehöll bara en kort brant och en loop. Efter det gick det bara utför (höhö...). Totalt sett hann vi med 7-8 banor på hela dagen och alla hade antingen jättestup, loopar eller skruvar. Den sista vi åkte trodde vi skulle vara en traditionell bana som bara gick upp och ner utan några moderniteter, men det visade sig vara raka motsatsen. Istället för att åka i en vagn på banan hängde man under den. Banan i sig var också extrem. Höga höjder, loopar och skruvar. En rejäl adrenalinkick helt enkelt. Alla var inte så glada under åkturen, men för mig var det kanonkul! Slutkörda efter en hård dag med köande och utan så mycket mat åkte vi till Hollywood och hotellet och somnade nästan på direkten.

Morgonen efter gick vi upp tidigt för att hinna till Universal Studios när de öppnade. Vi lyckades nästan och efter att ha parkerat gick vi med raska steg till rundturståget som tog oss runt i området. Vi såg kulisser, inspelningsplatser, studioer och en och annan autentisk Hollywood-anställd som pysslade med det ena eller det andra. På ett par ställen stannade tåget för en rundtursspecifik attraktion. Av dessa var King Kong 3D 360 den mest imponerande. Vi befann oss i en lång tunnel där allt omkring oss var en stor 3D-duk som spelade en scen från King Kong där vi i tåget var centralfigurer och blev omkringkastade eller nedblötta. Riktigt schysst åktur. När rundturen var slut åkte vi några ytterligare attraktioner och käkade en bit mat innan vi tog oss tillbaka till hotellet. Medan jag sov en sväng gick Peter och Micke ut och rekade. Vi gick sedan ut och letade ställen att äta på. Men längs gatan de nyss gått var nu nästan varje ställe fullsmockat av deltagare från stadens pride-festival. Till slut hittade vi ett ställe som faktiskt hade lediga bord och slog oss ned där. Efter att jag slukat en dubbel hamburgare gick vi ett par kvarter till det legendariska Whisky a Go-go där många stora band och artister har börjat sina musikkarriärer. Just den här kvällen var det åtta artister och band som deltog i en deltävling där vinsten är att bli "promotad" av baren och managern, vilket tydligen är väldigt högt värderat i musikbranschen. Vi hann bara höra tre eller fyra av deltagarna och alla var duktiga underhållare, men bara en kände vi var värd att rösta på. Tyvärr behövde vi i så fall åka tillbaka i oktober, så vi röstade för oss själva och gick vidare. Efter lite promenad hittade vi Riding Saddle som är en rockbar med Vilda västern-tema. Det verkade vara ett riktigt schysst ställe, men ingen av oss var riktigt på humör och det blev en ganska lugn kväll.

På förmiddagen åkte vi österut mot Hollywood Boulevard och Walk of Fame. Vi började i en ände och gick mot mitten där de riktiga stjärnorna har fått sina namn i sten. Jag hade tre namn på skådisar som jag ville ha bild på (eller åtminstone en stenstjärna), men vi hittade ingen av dem innan vi bröt ihop av hunger och beställde lite käk på ett nyöppnat Hard Rock Café. Efter lunchen fortsatte vi marchen och jag fick se Morgan Freemans, Tom Hanks och Arnold Schwarzeneggers stjärnor. Det räckte gott så vi vände och åkte istället till en parkering vid foten av berget med Hollywood-skylten. Där började vi knata uppför på en vandringsled vi fått tips om. Efter ett tags vandring kom vi upp och runt ett krön där vi förväntat oss stå framför skylten, men istället stod vi ovanför den. Mellan oss fanns också ett stängsel som hindrade oss från att komma närmare än 10 meter. Men det gjorde oss inget för utsikten från toppen var magnifik. Man hade utsikt åt i stort sett alla håll, så långt som smogen tillät. Vi hade egentligen tänkt checka in på hotellet och hänga i poolen, men eftersom vandringen dragit ut på tiden åkte vi och åt middag innan vi tog oss till Griffith Observatory. Där kikade vi på solnedgången över staden och tog några nattbilder av Downtown LA och Hollywood. Poolhänget får vänta till morgondagen.

onsdag 28 juli 2010

Morro Bay - Santa Barbara

Vid 10-tiden satte vi av mot Santa Barbara. Efter några timmars körning längs Highway 1 kom vi fram till stadens välkända pir. Här var det fullt med folk och parkering var svårfunnen så vi åkte några kvarter bort för lunch. Efter lunch åkte vi tillbaka till piren där vi mötte Micke som spontant bestämt sig för att ansluta sig till oss under den sista veckan på resan. Vi tog en sväng ut på piren, åkte till hotellet och checkade in och sedan åkte vi till stranden där vi glassade i solen en stund. Något uppvärmda lyckades vi ta oss i vattnet, men tog oss snabbt upp igen. Det var knappast mer än 15-16 grader varmt. Så snart vi torkat och värmt oss lite i solen igen åkte vi till hotellet där vi slog oss ner i spat och bubbelpoolen (inte så härligt som det låter). När kvällen anlände gick vi ut och käkade lite och tog en rask promenad ut på piren för en öl innan vi raskt spatserade hem igen. Tyvärr hade sommaren inte anlänt lika tidigt som vanligt så temperaturen i luften sjönk snabbt när solen gått ner.

tisdag 27 juli 2010

Monterey - Morro Bay

Vi vaknade i Monterey, lite halvsega efter gårdagen. Efter att ha ätit calamari till lunch (dvs friterad bläckfisk), med underhållning av en hög sjölejon, bordade vi en ganska stor båt som tog oss ut på havet. Efter en dryg halvtimmes färd såg vi de första tecknen på att valar fanns i området. På horisonten kunde man knappt urskilja vattenmolnen som valarna blåser ut. Ganska snart närmade vi oss molnen och också valarna. De första valarna vi stötte på var ett par knölvalar som var uppe vid ytan och andades. En mycket häftig syn, men inte i närheten av så häftig som när två blåvalar dök upp ett hundratal meter ifrån oss. Kaptenen tog oss närmare och vi fick flera tillfällen att se dem på nära håll innan vi åkte tillbaka till land. På det stora hela en riktigt spännande upplevelse som inte gör sig rätta på bild.

I Monterey fanns också 17 Mile Drive som går längs kusten längst ute på en udde ut i Stilla havet. Här finns en massa golfbanor, ett par stränder, en massa dyra villor och ett par fina utsiktsplatser, men det var inte alls så glamoröst som man kunnat tänka sig. Vi tillbringade inte särskilt mycket tid på rutten utan åkte efter en stund mot Morro Bay via Carmel.

Väl framme i Morro Bay checkade vi in och frågade om några mattips. Vi fick två, försökte hitta dem men utan lycka. Istället hittade vi ett halvbilligt grillställe där vi åt feltillagad mat (men som var rätt god ändå) innan vi gav oss ut på jakt efter lokala hak. Till slut snubblade vi över ett typiskt hak som man inte kan kalla fullsatt, men som inte var lika tomt som de andra i området. Det fick duga för kvällen.

måndag 26 juli 2010

San Francisco - Monterey

Efter en snabb lunch i San Francisco åkte vi mot Monterey där vi ursprungligen tänkt att bo natten lördag/söndag. Highway 1 ledde oss söderut till San José där vi stannade för en kort fika. Med lite välbehövligt kaffe i blodet letade vi med hjälp av GPS:en rätt på ett hotell som vi hoppades skulle hålla oss med ett rum för natten. På vägen utanför stod långa rader med bilar, men det reagerade vi inte på utan gick in i receptionen och frågade om ett rum. Första chansningen hade just slut på rum, och andra chansningen likaså. Det gick då upp för oss att det nog var fler än vi som skulle se MotoGP-loppet dagen efter... Vi fick några tips från receptionisten och gav oss ut på jakt efter ett hotellrum. Till slut hittade vi ett halvsunkigt motell i andra änden av stan som fortfarande hade lediga rum.

Vi gick upp vid 8-tiden och tänkte att vi nog var ganska sent ute, men tog oss ändå tid att hitta frukost och öronproppar. 25 minuter senare hade vi lyckats ta oss till parkeringen vid Laguna Seca. En skyttelbuss tog oss tillbaka en lång bit, men svängde av in mot banan. Här flödade redan folkmassorna och vi sällade oss snart till dem. Vi slog läger på en kulle i mitten av banan där vi hade god utsikt över en stor del av banan. Vädret hade på morgonen varit grått och molnigt, men nu började det klarna. Medan vi väntade på att loppet skulle börja bjöds vi på lite annan motorunderhållning med bland annat en helikopteruppvisning. Loppet startade till slut och vi gick omkring och fotade från olika ställen. Mot slutet av loppet började vi känna spänningen öka då Valentino Rossi, den enda åkare vi kände till, snyggt tog sig upp på tredje plats. Han lyckades behålla platsen till målgång och fler än vi var glada åt det. Vi stannade sedan kvar för lite mystiskt käk och ytterligare ett lopp.

Efter ungefär 20 varv tänkte vi oss att vi skulle börja röra oss mot skyttelbussarna innan resten av folkmassan gjorde detsamma. Problemet var bara att loppet bara var 23 varv och inte 35 som vi hade fått för oss. Därför tog det oss nästan en timme i kö innan vi kom på bussen och tillbaka till bilen. Då GPS:en inte hittade till hotellet ställde vi in den på motellet vi bott på kvällen innan. Men istället för att leda oss runt på en massa kringelikrokvägar gick det tydligen att bara svänga ut på motorvägen en bit, hålla höger och sedan vara framme, bara några minuter senare.

Solbrända efter att ha varit dåliga med solskyddet eftersom vi trodde att det skulle vara mulet, och med ett blåslaget knä efter att ha snavat på en hög kant vid banan sitter vi nu i ett rum på ett av hotellen vi igår förgäves försökte hitta sängar i. Imorgon väntar lite valsafari.

lördag 24 juli 2010

Modesto - San Francisco

Med en lång sovmorgon i bagaget ställde vi GPS:en på San Francisco och satte av. Efter ett par timmar gled vi igenom Berkeley och sedan över Bay Bridge där utsikten kunde ha varit storslagen om inte dimman legat tung över San Francisco. Efter en hel del meckande tog vi oss fram till hotellet där vi mottogs av en hurtig indier.

Efter incheckningen tillbringade vi ganska många timmar med att bara slöa eftersom vi kommit fram till Modesto så sent kvällen innan. Lite piggare gick vi sedan ut för att leta rätt på lite mat och ett trevligt uteställe. Efter mycket letande utan lycka hamnade vi efter en lång promenad i utkanten av Chinatown där vi åt gott för en liten peng. Efter ytterligare lite travande tog vi plats i baren på en irländsk pub där den enda lokalbefolkningen var bartendern och de två trubadurerna, alla andra var turister från både när och fjärran...

Morgonen efter hade åtminstone Peter fått tillbaka tillräckligt med kraft för att orka med ett löppass i krokarna runt hotellet. Sedan var det dags att åka och se det viktigaste som finns att se i SF. Mythbusters studio alltså. Med det avklarat åkte vi norrut över Golden Gate, stannade och åt innan vi fortsatte nordöst, över och runt bukten innan vi tog oss tillbaka till hotellet. Vi bestämde oss för att höra med indiern om han hade några tips för kvällens eskapader, och döm om vår förvåning när han berättade att vad vi var ute efter bokstavligen fanns bakom knuten.

Dag tre hade vi tänkt oss att åka till Alcatraz, men eftersom vi inte förbokat biljetter var det slutsålt. Istället satte vi oss på en sightseeingbuss för att få se lite andra trakter än områdena kring hotellet. Efter ett varv hoppade vi av vid Fisherman's Wharf och travade mot Chinatown igen. Men den här gången såg vi till att ta oss till dess centrum. På bara ett par kvarter försvann all engelesk text och byttes ut mot obegripliga kinesiska tecken. Det fanns plötsligt inga andra människor än asiater och någon enstaka förvirrad turist. Riktigt häftigt! Vi letade oss igenom några kvarter tills vi hittade en restaurang som hade en meny på engelska och mat som fick gott betyg av ett förbipasserande par som sa sig ha ätit där i 20 år. Efter en mycket god måltid tog vi oss till Financial District och Union Square för att leta lite shopping. Det mesta var stängt och det som var öppet lockade inte, så vi bestämde oss istället för att promenera Geary Street västerut för att nå några andra shoppingkvarter. Efter några kvarter längs gatan började vi ana att det kanske var ett dumt beslut att ta just den gatan... Skumma typer dök upp från höger och vänster, gäng hängde i mörka dörröppningar och på flera ställen låg en söt röklukt tung över trottoaren. Med ett krampaktigt tag om kameran försökte vi nonchalant promenera vidare utan att väcka uppmärksamhet, men vi såg förmodligen mer suspekta ut än alla andra på gatan. Till slut kom vi ut ur det värsta ghettot och in i några trevliga kvarter, inte så långt ifrån vårt hotell. Där tog vi in på ett par barer och firade med billig G&T att vi tagit oss fram levande och med kamerorna i behåll. Här träffade vi en bartender som engagerat försökte förklara reglerna i baseball för oss. Kanske var det därför G&T:n var så billig när kvällen var slut...

Dag fyra vaknade vi (i stort sett) av att telefonen ringde och receptionen frågade oss om vi ville ha en sen utcheckning. Vi tittade fundersamt på varandra, letade reda på bokningen och upptäckte att vi gjort en miss... Vi hade bokat hotellet till lördagen, men skrivit att vi bokat till söndagen. Med den vetskapen rafsade vi snabbt ihop våra grejer, stuvade in oss i bilen och åkte söderut mot Monterey.

torsdag 22 juli 2010

Yosemite - Half Dome - Modesto

Dagen började alldeles för tidigt med tanke på hur sent vi kom i säng kvällen innan. Efter knappa 5 timmar sömn satt vi åter i bilen tillbaka till Yosemite där vi hade för avsikt att bestiga Half Dome, en högt berg som ser ut som en halvmåne. Efter att vi parkerat och kollat utrustningen en sista gång började vandringen. Innan leden ens börjat mötte vi en rådjursmamma med sitt (eller är det sin?) kid. Tyvärr hann jag bara få några suddiga bilder, men de var inte mer än någon meter ifrån oss!

Till en början var leden asfalterad och väldigt lättvandrad. Den turen slutade dock snart när vi nått Vernal Falls där leden passerade ett högt vattenfall som lätt duschade oss och leden. Här började de riktigt branta stigningarna som vi skulle stöta på flera gånger under dagen. Vi höll till början ett ganska högt tempo, men som nog kostade oss lite väl mycket energi för vi verkade stanna oftare än de andra som också hade toppen i sikte. Ungefär halvvägs upp stannade vi lite längre och här träffade vi på några väldigt orädda murmeldjur som gärna tiggde eller faktiskt stal mat direkt ur matsäcken om man inte passade sig.

Allt som oftast sluttade leden väldigt mycket och stora delar var lagda som trappor eller slingrade sig upp för sluttningen. Ibland planade det ut och ibland lutade till och med nedåt några meter, men det var inte ofta. Efter sex-sju timmar, minst lika många pauser och massor av höjdmeter avklarade var vi till slut vid botten av Pre Dome, en mindre halvmåne som ligger nedanför Half Dome.
























Där stannade vi för lunch och lite sista skugga innan vi begav oss upp och ut i solen. Trappan och bergväggen upp för Pre Dome var väldigt brant och ett snedsteg kunde mycket väl leda till att man inte tog några fler steg över huvud taget. Tacksamt nog gick det ganska fort att ta sig upp, men bestigningen var riktigt jobbig. Där fick vi en god bild av hur sista biten av vår vandring skulle se ut. Vid det laget var det snarare en klättring än en vandring, för för att komma upp eller ner måste man ta hjälp av vajrar och plankor som lagts ut längs bergsväggen.
























Som mest var lutningen på berget 60 grader och det var tröttsamt att klamra sig fast i vajrarna. Det tog dessutom onödigt lång tid att ta sig upp för det var väldigt många som fick panik en bit upp och andra tröttnade och trängde sig, vilket bara resulterade i att det tog ännu längre tid. Efter nästan en timme tog vi oss upp, men utsikten var väl värd väntan. Kanonbra väder och utsikt åt alla håll där bara bergstopparna omkring oss satte stopp för hur långt man kunde se.

(jag är figuren i blått, längst ut till höger på spetsen)






















Ganska snart var började vi gå ner igen. Nedfärden var riktigt behaglig i jämförelse med uppfärden. Ryggsäcken var mycket lättare, man använde andra delar av benen och vi hade tyngdkraften med oss. Duschen vid Vernal Falls var mycket välkommen, likaså vattenkranen nedanför där vi kunde fylla på vattenflaskorna för de sista kilometrarna. Efter en vandring på 27km på längden och 1,4km på höjden var vi tillbaka i Yosemite Valley, nästan 11 timmar senare. Vid oförskämt gott mod åt vi återigen en god pizza innan vi satte av mot nattens destination; Modesto.

Bishop - Yosemite

Hotellet i Bishop bjöd inte på frukosten så vi trotsade hungern och satte oss i bilen. Landskapen norr om staden påminde om Skottland och nån alpby. Efter en kort fotopaus åkte vi vidare till Mammoth Lakes där vi stannade för att fylla på energi i både oss själva och i bilen. Frukosten var minst sagt rejäl, och servitrisen på dinern vi besökte såg precis ut som en typisk diner-servitris, förutom att hon hade gympaskor (jag vet inte hur en typisk diner-servitris ser ut, men jag har aldrig föreställt mig dem med gympaskor).

Mammoth Lakes är lite som Åre, välkänt för en bra vinteranläggning, men som också bjuder på alla möjliga aktiviteter även på sommaren. Vi hade egentligen inget planerat för dagen så efter lite övervägande bestämde vi oss för att ge oss i väg ut längs en vandringsled i jakt på lite snö. Ganska snart hittade vi faktiskt en ganska stor hög.

















Efter ett litet snöbollskrig fortsatte vi mot ledens slut; Chrystal lake. Sjön var, som namnet antyder, kristallklar. Luften var frisk och vattnet kallt, vilket inte är så konstigt eftersom allt är smältvatten från bergen. Trots det var det några tappra som vågade sig i.

Väl tillbaka i byn igen satte vi av mot Yosemite för att förbereda morgondagen och hitta början av leden till Half Dome. Eftersom vi kom iväg så sent från Mammoth Lakes var det nästan mörkt när vi kom till Yosemite Village. Informationscentret var stängt och affären sålde inga kartor. Trötta och sura för att vi inte visste mer än tidigare satte vi oss istället på dalens enda pizzeria. Där steg humöret igen efter den supergoda pizzan. Alldeles för sent satte vi oss i bilen igen och körde mot El Portal där vi skulle stanna för natten.