Yosemite - Half Dome - Modesto

Dagen började alldeles för tidigt med tanke på hur sent vi kom i säng kvällen innan. Efter knappa 5 timmar sömn satt vi åter i bilen tillbaka till Yosemite där vi hade för avsikt att bestiga Half Dome, en högt berg som ser ut som en halvmåne. Efter att vi parkerat och kollat utrustningen en sista gång började vandringen. Innan leden ens börjat mötte vi en rådjursmamma med sitt (eller är det sin?) kid. Tyvärr hann jag bara få några suddiga bilder, men de var inte mer än någon meter ifrån oss!

Till en början var leden asfalterad och väldigt lättvandrad. Den turen slutade dock snart när vi nått Vernal Falls där leden passerade ett högt vattenfall som lätt duschade oss och leden. Här började de riktigt branta stigningarna som vi skulle stöta på flera gånger under dagen. Vi höll till början ett ganska högt tempo, men som nog kostade oss lite väl mycket energi för vi verkade stanna oftare än de andra som också hade toppen i sikte. Ungefär halvvägs upp stannade vi lite längre och här träffade vi på några väldigt orädda murmeldjur som gärna tiggde eller faktiskt stal mat direkt ur matsäcken om man inte passade sig.

Allt som oftast sluttade leden väldigt mycket och stora delar var lagda som trappor eller slingrade sig upp för sluttningen. Ibland planade det ut och ibland lutade till och med nedåt några meter, men det var inte ofta. Efter sex-sju timmar, minst lika många pauser och massor av höjdmeter avklarade var vi till slut vid botten av Pre Dome, en mindre halvmåne som ligger nedanför Half Dome.
























Där stannade vi för lunch och lite sista skugga innan vi begav oss upp och ut i solen. Trappan och bergväggen upp för Pre Dome var väldigt brant och ett snedsteg kunde mycket väl leda till att man inte tog några fler steg över huvud taget. Tacksamt nog gick det ganska fort att ta sig upp, men bestigningen var riktigt jobbig. Där fick vi en god bild av hur sista biten av vår vandring skulle se ut. Vid det laget var det snarare en klättring än en vandring, för för att komma upp eller ner måste man ta hjälp av vajrar och plankor som lagts ut längs bergsväggen.
























Som mest var lutningen på berget 60 grader och det var tröttsamt att klamra sig fast i vajrarna. Det tog dessutom onödigt lång tid att ta sig upp för det var väldigt många som fick panik en bit upp och andra tröttnade och trängde sig, vilket bara resulterade i att det tog ännu längre tid. Efter nästan en timme tog vi oss upp, men utsikten var väl värd väntan. Kanonbra väder och utsikt åt alla håll där bara bergstopparna omkring oss satte stopp för hur långt man kunde se.

(jag är figuren i blått, längst ut till höger på spetsen)






















Ganska snart var började vi gå ner igen. Nedfärden var riktigt behaglig i jämförelse med uppfärden. Ryggsäcken var mycket lättare, man använde andra delar av benen och vi hade tyngdkraften med oss. Duschen vid Vernal Falls var mycket välkommen, likaså vattenkranen nedanför där vi kunde fylla på vattenflaskorna för de sista kilometrarna. Efter en vandring på 27km på längden och 1,4km på höjden var vi tillbaka i Yosemite Valley, nästan 11 timmar senare. Vid oförskämt gott mod åt vi återigen en god pizza innan vi satte av mot nattens destination; Modesto.